Kai.

Dessa sidor har pga många orsaker börjat gå mot sitt slut. Grejen slutar dock inte helt, utan fortsätter i en ny address o. lite annan filosofi. Vi får dock se hur mycket skriver på bloggen där - jag har inte gjort ngt beslut om det. Inget ska gå förlorat, utan det är till o. med möjligt att dessa inlägg ngngång flyttas över dit. Men vi får se, det om det.

Nu är det dags att surfa till http://kaibackstrom.com  - it’s all there :)

Onsdag, kl 15.59, Café Viides Linja på Femte linjen. Om 2h har vi en sångdemo som vi väntat på halva våren. I 6 veckors tid har vi tränat på musik från musikteatervärlden, närmast från Weill o. Brell, o. försökt gräva fram det som finns o. inte finns skrivet i sångerna. O. snart går det av stapeln :)

Våren är här. Vissa klagar över den kalla luften o. den friska vinden, men jag kunde inte bry mig mindre. Efter vinterns mörker är mitt fokus endast på att det är ljust. Emellanåt känns det nästan overkligt - hur kan det vara så här ljust? Speciellt roligt känns det i Munksnäs - jag har ju flyttat dit mitt i den mörkaste perioden, så jag har faktiskt inte ens tidigare sett hur min lägenhet lyses upp av solen.

Å andra sidan känner jag också av vårens damm o. pollen. Tillsdvidare är det inte så illa, bara lite irritation i halsen o. en generellt lite matt fiilis.

Men jo, annors fiilis hyvä kymmenen! Som avslutning en slumpmässig pic of the day, tagen idag på Femte linjen;

kl 09.10, Max’s Café på Munksnäsallén. Är här för att dejourera på lippupalvelus sida, men Jussi hann först - han köpte biljetter åt mig, Antti o. sig själv för Faith No More’s keikka den 24.6. This is the best party that I’ve ever been to - Fiilis!

Det är inte så mycket annat nytt precis, livet knallar o. går. Det är jätte skolcentrerat som alltid förr, emellertid t.o.m. så starkt, att det påminner om milin då man inte har ngt annat att tala om än det man gör. Men då man trivs med det man gör så känns det ju bara rätt.

Våren är här =)

Lördageftermiddag, kl 15.50. Fantastiskt väder, solen skiner, folk skrinnar på isen, andra dricker öl på Café Torpanrantas terass med skorna i snödrivan. Själv är jag inne på Caféet o. samlar tankarna för första gången i skriftlig form på 3 veckor.

Det har varit en sjukt fin period efter sportlovet; dans (mest improvisation) på förmiddagarna o. teater-improvisation på eftermiddagarna. Det har känts väldigt befriande - efter att ha jobbat med en produktion är det så otroligt skönt att få jobba med ngt som inte alls på samma siktar på slutresultatet, utan där det främsta målet är att undersöka o. pröva på olika tekniker. Dessutom är impro helt galet skoj då man lite blir bekväm med det.

Våren kommer rusande. Det känns som den skulle göra det i livet också. Jag har ägnat en del tid på att undersöka olika jobbmöjligheter både inom branschen o. utanför den, saker som jag kunde syssla med vid sidan om studierna för att klara finanserna. Å andra sidan har jag återupptagit det aktiva klättrandet, o. återuppfunnit glädjen i den. Det är ganska skoj att vara jag just nu =)

Bloggen gör mig för tillfället ganska fundersam. Med tanke på att mitt jobb kan vid ngt skede bli ganska offentligt, undrar jag hur mycket det lönar sig att skriva online. Synpunkter uppskattas.

__________________________

En vy från Munksnäs lite senare på eftermiddagen;

Mera nytt under pic of the day.

Mina semestrar tycks alltid följa samma mönster;

• Först skriver jag ngt på bloggen eller arbetsdagboken. Det här är ngt som vill bli då det annors är hetsigt, o. det känns som ett måste att få ngt skrivet. Jag tror att det har för det mesta att göra med att jag har ett innerligt behov av att reflektera över det förflutna, o. skrivprocessen är ett lämpligt sätt att göra det.
• För det andra kommer ordningen där hemma. Det känns som ett måste att få mitt liv i ordning, o. det jobbet kan påbörjas direkt då man fått en eller två texter skrivna.
• För det tredje kommer allt annat, dvs. allt det jag lämnat ogjort då jag inte hunnit eller orkat med det.

Jag är nu inne på tredje punkten; allt det mest kritiska är fixat, lägenheten är i ordning (fick en ny ikea-lampa i taket igår) o. nu har jag börjat sköta allt det tråkiga; fakturering av gånga keikkor, kartläggning av jobbalternativ etc. Sakta men säkert.

Under de gångna dagarna har jag tillbringat mest tid i Muncka, o. det är ju full vinter där. Det är intressant hur vintern inte är alls lika starkt närvarande i centrum - årstiden syns endast som några isfläckar här o. var, den kyliga luften samt den tidiga solnedgången. Ingen färgexplosion direkt;

• 

  Pic of the day.

Jag har funderat en hel del mitt beteende under de gångna åren, o. då främst av allt beteende som jag upplever att inte är i linje med mina egna ideal. Detta antar sig ett antal olika former;

• Jag väljer väldigt ofta att se på ännu en o. ännu en ytterligare video på youtube då jag egentligen borde gå o. lägga mig, trots att marginalnyttan av en ytterligare video efter midnatt är tämligen liten.
• Samma gäller givetvis för mitt eviga städningsproblem; varför diska allt idag, då man kan lika bra  diska bara en talrik o. söka kortsiktigt nöje för den resterande tiden.
• Likaså har jag nog erfarenhet för att veta att sentimmarna på en fest ger sällan mervärde, o. gör det särskilt lite om sen-festandet är ngt som händer många veckoslut i rad. Jag så gott som alltid nöjd nästa dag om jag förstått att gå hem vid midnatt, emedan jag är väldigt sällan det om jag låter kvällen fortsätta till morgonen. Varför i sjutton ser man mig isf så ofta på jatkon på småtimmarna?
• Det samma gäller även i mat- o. dryckväg, oavsett om det är godis eller en ytterligare drink på en fest. Less is more, jag vet, o. ändå väljer man att ta en till.
• Värst av allt, har jag insett att detta tankesätt har varit närvarande även i mina försök till djupare förhållanden. Det har ofta varit jag som försöker få saker o. fungera i all oändligthet fast min intuition berättar att det aldrig kan bli ngt.

Den gemensamma nämnaren för allt det ovanämnda var egentligen överraskande lätt finna; främst av allt har det att göra med en sorts vilja att uppleva ngt underhållande/tillfredställande precis nu istället för ett större mervärde som följer senare. M.a.o. ett kortsiktigt sätt att se på livet o. lathet. Det idiotiska är att jag inser hur idiotiskt jag handlar. Jag tror att det är dags att börja tacka nej :)

Fiilisbild från Munksnäsallén, 15.2.

Söndag, kl 15.41. Semesterdag #2, café #2. Solen skiner från nästan bar himmel, o. temperaturen är nere vid kanske -3C. Jag tog en promenadtur till stranden för att kolla läget där - då vädret är så vackert som det nu är, var jag säker på att jag skulle hitta ngt att fotografera på isen. Resultatet ser du nedan.

Café Torpanranta var proppfull så jag drog till Max’s Café på Munksnäs-allén för att läsa dagens tidning. Ett helt sympatiskt ställe det här också, dock kanske lite för trångt i min smak.

Robin o. Martina hade en valentinmiddag igår kväll, o. menon var ungefär som väntat; inte så hejdlöst som för 5 år sedan, men varm stäming o. intressanta diskussioner med nya bekantskaper. Särskilt stolt är jag för att jag hade ryggrad nog för att sticka i ett relativt tidigt skede. Festbilder hittas på facebook, ta o. kolla!

Folk på isen, o. vyn från Max’s café’s andra våning;

Kl. 15.28, sitter på mitt nya favoritcafé, Café Torpanranta. Espresson här är inget vidare, har aldrig varit det, men det är ngt jättefint i stämningen här. Caféet ligger precis invid havet, o. folk kommer hit o. värma sig med en kopp kakao efter att de skrinnat på iset. Stämingen påminner om en pistrestaurang på ngn avlägsen skidort.

I bordet brevid sitter ett medelåldrigt par. Dom har diskuterat sitt förhållande med dess alla besvärligheter i åtminstone en trekvart. Jag försöker aktivt låta bli att höra det dom säger, men han talar allt för tydligt. Varför talar du inte om dina känslor? Han försvarar sig fint, men tyvärr låter det endast som förklaringar; sånt man säger då man inte har ryggrad att säga att man inte älskar den andra, utan på ngt sätt försöker hålla skeppet på ytan ännu en obestämd tid framåt. Synd att jag inte har hörlurar eller öronproppar med mig.

Jag pustar ut. Klassiker-perioden, dvs. övnings- o. föreställningsperioden av Shakespeare’s ” Mitta mitasta” (Lika för lika / Measure for measure) är förbi. Det har varit väldigt intensivt med det hela, o. under slutet av veckan började jag redan känna mig rätt så utmattad. Känslan var tydligen inte bara psykisk, ty jag sov 11h i natt. Känslan är en av dom mest njutbara; att ha jobbat hårt med ngt man gillar, tycker att jag själv lyckats med ngt, fått projektet avslutat, o. har nu möjlighet att pusta ut. Kroppen vilar, hjärnan defragementerar;)

Ett par som justerar sina skidor precis utanför caféet.

Tisdag, kl 14.45. Resten av arbetsgruppen jobbar med Shakespeare i studion, jag behövs inte för tillfället så jag kom till datasalen för att vädra tankarna.

Mycket har hänt sen sist; jag har flyttat till Munsknäs, o. jag börjar så småningom hitta rutiner för mitt dagliga liv där. Munsknäs är ju inte så himla långt från centrum, men det tog faktiskt en stund att vänja sig vid att jag inte längre bor på 10 min promenadavstånd från kärncentrum. Å andra sidan känns just det jättebra; efter att ha bott 2,5 år i centrum är det lyx få springa morgonlänk i skogen, o. lugnet i nejden har på ngt sätt en inverkan också i mitt varande - jag känner mig lugnare då det hetsiga stadslivet inte väntar direkt utanför dörren. Dessutom har redan själva avståndet en positiv inverkan; då jag bor lite längre borta o. trivs hemma, har jag inte ens lust att alltid driva där ute.

En nästan spontan förändring är att jag använder ganska mycket mindre tid på internet. Då jag trivs så bra hemma, känns det liksom på ngt sätt extra-onödigt att stänga in sig i den virtuella världen. Tyvärr syns det också här i bloggen, som lidit av sin husses nät-passivitet. Å andra sidan kommer jag inte att be om ursäkt för det - den dag då jag börjar känna dåligt samvete för att jag inte updaterat min blogg kan jag lika bra lägga ner hela sidan.

Men-men, måste gå ner till studion o. kolla om min karaktär ” Angelo” behövs på scen:)

En vintermorgon vid spårvagnshållplatsen i Munksnäs 16.1.2009.

Olars, kl 23.29. Bakom mig har jag några dagar av hektisk packning, organisering, springande hit o. dit o. till slut flyttning. Nu är hela min materiella egendom ligger i pafflådor i morsans garage, o. väntar på att få bli flyttade vidare till en lägenhet i Munksnäs, vilket kan ske helt tidigast på söndagen.

Det har varit vidrigt, har inte kunnat sova ordentligt o. i natt steg jag sista gången upp kl 03 för att skriva upp detaljer som jag skulle ta hand om. Slutligen har allt ändå gott jätte bra. Främst av allt är jag jätte överraskad av människornas godhet o. goda vilja;

• Då Aija o. Hippo hörde om min situation, tog de direkt kontakt o. erbjöd att jag kunde använda deras lägenhet omkring nyåret då de är bortresta.
• Hanna erbjöd sin farmar-VW till flyttbil då hon själv är bortrest.
• Morsan o. Tom hjälpte mig jätte mycket med att hjälpa till med packningen o. själva flyttningen.
• Timo o. Tuomas hjälpte hela kvällen som bärhjälp.
• Kassan på K-affären betalde de resterande 20 cnt från egen ficka, då jag hade glömt plånboken hemma o. pengarna från tomflaskorna räckte inte.

Ett lugn o. utmattning sveper över mig. Nu då allt är redan packat o. i ytterst flyttbar form, är det mesta av all spänning borta. Dessutom kan bilen nästa vid “flytt, del 2″ parkeras helt invid dörren i bägge ändorna, o. det blir faktiskt inga trappor (förutom för tvättmaskinen).

Imorgon ska jag ännu en sista gång till Rödbergsgatan - ska skruva ner lamporna från taket o. samla med mig det sista skräpet…och så är det slut med Rödbergen för min del.